….men som blev en väg som jag aldrig ångrat att jag fick gå.
Känner du igen dig i beskrivningen? Jag hörde den här meningen från en vän som förlorat sin syster och där hennes man uttryckte sig på det sättet efter att ha förlorat sin fru alldeles för tidigt. Alltså i den tyngsta av sorger. Ändå andas meningen hopp och styrka!
Talesättet att; “Livet blir inte alltid som man tänkt sig”, stämmer ju nästan för oss alla. Det både händer saker och vi tar beslut som ändrar saker, fokus och målsättningar under vägen. Vissa delar är just sådana som vi själva inte valt, men tänk att då få känna att man trots allt inte ångrar dom vägar man fått gå. Självklart finns det passager i livet och även i vår väg i det professionella som vi helst sluppit. Det kan vara smärtsamma passager och passager som känns som “väntrum” mitt i livet av olika anledningar. Men oavsett formar dom oss och lär oss saker om oss själva och vår omvärld.
Att ha förmågan att se det som inte blev som man tänkt sig som en del av det liv man fått. Det är i sin enkelhet något bra för det som ligger framför. Det är också ett beslut att kunna se på det som ligger bakom som en erfarenhetsbank som blir till nytta och styrka för oss. Självklart är saker vi drabbas av som är besvikelser, trauman, sjukdom, sorg och besvikelser, inte något vi önskar eller ser att vi vill ha framåt men när det drabbar oss är det just hur vi förhåller oss till det som får betydelse för framtiden.
Är det inte ett väldigt förenklat sätt att se på det som inte blir som man tänkt sig eller är svårt i livet? Känner du så vill jag säga att det inte alls är menat så. Vi har alla olika förutsättningar, förmåga och kraft att hantera det som vi möter genom livet. Vi möter inte heller samma saker, utan drabbas mer eller mindre av både glädjeämnen och utmaningar. Kanske är det då en hjälp att inte komplicera mer än nödvändigt utan snarare försöka att förenkla, eller vad tror du?
När vi får gå den där vägen vi själva inte valt är det lättare att gå tillsammans med någon. Livet vi lever och sammanhangen vi är i är inte tänkta att vi ska gå igenom ensamma. Livet är något som levs bäst tillsammans med andra och arbetsplatserna vi är på består oftast av andra människor som vi kan och ska samverka med. När saker och ting inte blir som man tänkt sig är det större chans att man kan se tillbaka på det och säga att man inte ångrat erfarenheten, om man är fler som delat den.
- Vilka vägar har du fått gå som du inte valt?
- Vem/vilka har du gått dom med?
- Vad har du lärt dig av dom och tar med dig för tiden framåt?