Det är bara att inse att 50-strecket har kommit och att mycket som jag tyckte var hur tvärsäkert och självklart som helst för 25 år sedan har fått en nyansskala. Det kallas att få livserfarenhet och att göra både bra och dåliga saker i livet som man lär sig av. Men vad det än är vi möter, så är det saker som utvecklar oss och formar oss över tid. Vissa saker är ren och skär glädje och superlativen räcker inte till att förklara det vi upplever och känner. Annat pratar vi väldigt lite eller inte alls om för vi kanske skäms, är missnöjda med vad vi gjort eller oss själva. Det kan också göra så ont att vi inte förmår eller vill prata om det. Det är livet som pågår……det formar oss.
I en hel del sammanhang är det diskussioner om var vi är på väg med tanke på hur ”Millenie-generationen” (MG), eller vad man än kallar den, prioriterar på olika områden och hur man tar eller inte tar ansvar för sitt liv och arbetsuppgifter. Helt klart är att det är andra värden som prioriteras och helt andra saker som man kallar status eller framgång. Hur har min egen generation prioriterat och vilka värden har vi jagat? På vilket sätt har vi/jag tagit ansvar?! Tanken gör att det krävs en stor portion självdistans och ödmjukhet för att få en rättvis bild…… Det är ingen tvekan om att teknik- och samhällsutveckling har färgat den generation som nu alltmer kommer in på olika arbetsplatser, ledarroller, samhällsfunktioner, politik etc.
Min egen generation är också färgad, fast mer av andra saker. Frågan är nu hur vi ska kunna hitta beröringspunkter där vi stärker varandra och skapar mervärde och förbättringar tillsammans. Den frågan gäller livet i stort och då även inom affärsvärlden, föreningar, politik osv.
För att lyckas är det givetvis ett gemensamt ansvar. Det jag tycker mig märka är att MG-generationen på ett mycket tydligare och rakare sätt ifrågasätter saker och att det också gäller de ledare man har. För oss som i många fall är ledare/chefer idag, så har uppväxten till stor del handlat om att vi fått saker presenterade för oss men utrymmet för att ifrågasätta har varit betydligt mycket mindre än vad det är idag. Alltså kräver det ett annat förhållningssätt i samarbete och ledning av dagens yngre medarbetare och ledare.
Jag tror en stor nyckel i att lyckas i samarbete och att leda i den miljön är att vara väldigt lyhörd. Inte velig, osäker, mesig, ofokuserad, utan mål etc. utan bjuda in till att göra yngre medarbetare och ledare delaktiga i processer och beslut. Då skapas en bredare och djupare förståelse och förankringen samt engagemanget blir så mycket bättre. Dessutom får man med all säkerhet helt nya infallsvinklar och idéer som kan ha avgörande betydelse för hur den vidare resan ser ut på olika områden. I många fall kan man lära sig mycket av de som är äldre och har lång erfarenhet, vilket jag själv har fått göra. Men det finns också otroligt mycket att lära av yngre och de kan tillföra saker som jag med bästa vilja och engagemang aldrig skulle kunna göra.
Tänk vilken rikedom för oss som individer, företag, samhälle etc om ett gott ledarskap har en mix av yngre människors energi och tankesätt tillsammans med en bas med erfarenhet, balans och stöd. Vad behöver Du och jag justera för att så optimalt som möjligt integrera mellan generationer, kulturer och synsätt för att inte skapa skillnader utan starka och framgångsrika synergier? Det tål att tänka på och livet blir så mycket mer spännande med mångfald! Precis som i alla tider och i alla generationer behövs ett gott ledarskap, kanske nu mer än någonsin! Ett ledarskap som visar stor ödmjukhet inför uppgiften samtidigt som man vågar och har förmågan att leda på riktigt. CS Lewis är en man som har skrivit mycket kloka saker, där jag hittat små citat som ger ljus över viktiga saker i livet. Han har definierat ödmjukhet så här; ”Ödmjukhet är inte att tänka mindre om sig själv, men att tänka mindre på sig själv”.
Jag tror vi tillsammans behöver våga vara mer ödmjuka inför varandra och uppgiften för att på så sätt mötas och skapa kreativa och utvecklande miljöer som ger framgång. Framgång på det sätt och de områden som gör att vi når den potential som finns i oss som individer och i de olika sammanhang vi finns i.